Ekologiska utmaningar i en alltmer urbaniserad värld.

Allt fler människor bor i städer. Och städerna kräver allt mer naturresurser. Vad innebär detta för framtiden?
    Ett nytt forskningsfält som försöker belysa sambanden mellan städer och ekosystem håller på att växa fram -  urban ekologi.
     Det avslöjades på en föreläsning av Carl Folke, professor i naturresurshushållning, institutionen för systemekologi, Stockholms universitet. Presentationen hölls under en workshop i Urban ekologi i Sigtuna arrangerad av Forskningsattachéerna vid Naturvetenskapliga Forskningsrådet 11-12 oktober, 2000. Här nedan kan du följa Carls diskussion om urban ekologi utifrån olika synvinklar som han hämtat från den internationella forskningsfronten.

”Jag tänker ta upp tre saker:

·        Diskutera urbana frågor i förhållande till människans dominans på planeten ·        Göra en distinktion mellan städers ekologi (ecology of cities) och ekologi i städer (ecology in cities) (Grimm et al[1]) ·        Diskutera utmaningar i relation till människans dominans och städers ekologi

I en artikel skriven av Grimm med flera finns det ett citat som påstår att människan är en del av natursystemen och att hon har påverkat och förändrat dessa under en mycket lång tid. Detta är självklart för många men inte alla. Människor ser på naturen på olika sätt.
    Hur skiljer sig då situationen idag från den som var tusentals år tillbaka i tiden? Följande fakta är hämtade ur en artikel av Vitousek med flera i Science[2] som försöker beskriva människans dominans över olika ekosystem på planeten idag:

·        Människan har förändrat ungefär en tredjedel av jordens markyta, ·        människan har ökat koncentrationen av CO2 i atmosfären med ca 30 %, ·        människan fångar in mer atmosfäriskt kväve än de terrestra systemen tillsammans, ·        människan använder ungefär 50% av det tillgängliga ytvattnet, ·        människan har varit ansvariga för att en fjärdedel av jordens fågelarter har försvunnit och ·        vi har ett kraftigt fiske och överfiske på den marina sidan.

Det här är en illustration över att människans roll på planeten är ganska omfattande idag. Den är inte bara marginell. I detta lägger jag inget värde. Ifall det är bra eller dåligt, utan konstaterar bara detta.
    Vi lever på en planet som vi människor ständigt har förändrat i historien. Skillnaden är idag att förändringarna i ekosystemen sker i betydligt snabbare takt och i större skala än vad vi upplevt tidigare i vår arts historia. Det är en fundamental skillnad. Utifrån det perspektivet skulle jag vilja hävda att människan formar ekosystemens dynamik. Därmed förändrar vi även spelplanen för organismerna. Vitousek med flera i Science går så långt att de säger att det går inte att förstå ekosystemen utan att titta på människans dominerande påverkan. Vad har då detta att göra med urbana områden?
    Jag tänkte vi skulle se på urbana områden ur perspektivet av människans dominans på jorden. Det finns satellitbilder över planeten som visar hur det lyser på ganska många ställen på planeten. Dessa bilder ger en illustration av människans dominans på planeten.
    Om vi tittar på urbaniseringstrenderna så levde ungefär 34% av jordens befolkning i urbana områden år 1960. Man räknar med att 60% av befolkningen bor i urbana områden 2025 (FNs mätningar). Städerna i världen växer med 1 miljon människor per vecka.
    Låt oss se på hur urban utveckling ser ut mellan utvecklingsländer och vår del av världen. Det är framför allt i utvecklingsländerna som urbaniseringstrenden är som starkast. Idag finns det 300 städer som har över 1 miljon invånare och cirka 20 städer som har mer än tio miljoner invånare. Detta är lite bakgrundsdata för att sätta det här med urbanisering i ett sammanhang om hur det ser ut på planeten.
    Urbana områden är en ganska liten del av jordens yta men de släpper ut ca 80% av växthusgaserna. Vad som händer i städerna är att människan, med hjälp av handel, globaliseringsprocesser och teknisk utveckling, frigör sig från begränsningar som lokala ekosystem i och runt städerna sätter. Det är svårt att försörja en stad med bara de parker och grönområden som finns inne i själva staden. Bara för att man bor i städer har ju inte människan gjort sig oberoende av omgivande natursystem, även om man lätt kan tro det när man läser tidningar och debatterar naturresurs- och miljöfrågor. Man kan tro att vi gjort oss oberoende i städerna. Fast det har vi inte. Det innebär att en stad inte lever i en glaskupa, något som man försökte testa att göra i Biosphere I och II experimenten i USA.
    FN organiserade för ett antal år sedan, Habitat 2, en stor konferens om hur hållbara städer skall utvecklas. Till vår förvåning var tankevärlden och fokus på bilden av staden som i en glaskupa, kopplad till utsläpp från staden som påverkar framför allt kustzoner, och även vattenförsörjning till staden. Ekosystemen som underhåller staden fanns inte med. Då gjorde vi en uppskattning av hur staden förhåller sig till omliggande ekosystem. Vi tittade på de 30 stora städerna i Östersjöregionen och analyserade:

·        hur mycket timmer använder invånarna från skogen, ·        hur mycket mat konsumerar invånarna från jordbrukssystemet, ·        hur mycket konsumeras från havs- och kustområden ·        hur stora områden av jordbruksmark, sjöar och vattendrag, våtmarker, och skogar behövs för att fånga upp delar av det fosfor, kväve och koldioxid som släpps ut från städer.

Det var ett sätt att illustrera stadens relation till och beroende av omgivande natursystem. Vad vi helt enkelt gjorde var att titta på ett antal städer i Östersjöregionen och se hur mycket av just de här resurserna som användes, hur mycket avfall som släpptes ut och hur stora områden av natur som behövdes för att tillhandahålla naturresurserna och ta hand om en del av avfallet.

bild 1

De 30 städerna i Östersjöns tillrinningsområde hade, när vi gjorde analysen, samtliga över 250 000 invånare. Städernas verkliga yta motsvarade 0.1% av regionens yta. Om man bara tittar på städerna så kan man få för sig att de har en väldigt liten relation till sin omgivning eftersom de är som små prickar rent ytmässigt. Vi analyserade hur stora områden av ekosystem som behövdes för att producera timret och

maten, för de här 30 städerna, det vill säga hur stora områden av skogar, jordbruksmark och marina ekosystem behövdes för att tillhandahålla de här resurserna för städerna. Dessa fotavtrycksberäkningar är ett sätt att illustrera stadens sammanhang till ekosystemen (se bild 2).

bild 2

Denna uppskattning belyser att städerna behöver ungefär 200 gånger så stor yta utanför städerna för timret och för maten. Gör man samma sak på utsläppssidan krävs nånstans över 1000 gånger stadens yta för upptag av koldioxid, kväve och fosfor. Beräkningarna av ytan kan man ifrågasätta. Men man kan inte ifrågasätta insikten att staden behöver områden runt omkring för att existera, bland annat för att producera mat och för att ta hand om utsläpp.

Det är oerhört självklart när man tänker på det, men Habitat 2 konferensen hade inte med det perspektivet när man diskuterade hållbara städer på den internationella arenan för ett antal år sedan. Om man lägger till dom här ytorna – skuggytorna - som ringar direkt runt städernas faktiska yta växer deras yta väldigt mycket. Och självklart är det ju inte skuggytan runt Stockholm som tas i anspråk av invånarna i Stockholm utan området i skuggytan ligger ofta i något annat land. Äter vi en biff från en ko som levt i Argentina eller släpper vi ut koldioxid som tas upp av de ryska skogarna så är det dessa länders ekosystem som bidrar till att upprätthålla vår välfärd. Detta görs möjligt med handel och andra globaliseringsmekanismer.
    Vad som händer i stadslivet är att det blir ett gap mellan människans dagliga beteende och det som verkligen händer runt omkring. Man glömmer bort att naturen någon annanstans står för det här underhållet. I städerna sker det lätt en mental avskärmning från omvärlden. Ibland går det så långt att många ser ekonomin och tekniken som centrum för universum. I dagens debatt diskuteras miljöfrågan och naturresursfrågan som någonting perifert, som enbart en preferensfråga. Jag skulle vilja hävda att det är en mental illusion. Naturens underhåll, oavsett preferenser, är fundamentalt för samhället. Samhället och ekonomin är en del av biosfären, inte tvärtom.
    Men preferenserna spelar självfallet en viktig roll för hur vi hanterar förmågan hos naturen att upprätthålla samhällsutvecklingen. Ett citat från SvD förra sommaren visar hur man börjar betona betydelsen av naturen för rekreation. De skrev ”Undergången är ännu avlägsen. Naturen har istället blivit en del av den globala upplevelseindustrin - att kunna trampa de stigar där granskogen susar eller höra tystnaden porla på toppen av fjället.” Det har också en stor betydelse för urban ekologi, ”ecology of cities”. De värdesystem som finns i städerna och städernas efterfrågan på natur utanför stadskärnan kan transformera lanskapsbilden ganska radikalt. Ett exempel kommer från Yucatanhalvön där man innan turismströmmarna ökade hade ett självförsörjande jordbruk som tärde hårt på natursystemen. När turismströmmarna började öka blev turismverksamhet mer lönsam än självförsörjande jordbruk och skogen började komma tillbaka. Hela halvön förändrades, på gott eller på ont, och det blev en förändring av landskapsbilden. Stadsbefolkningens efterfrågan på upplevelser och rekreation utanför staden var en betydande drivkraft för omvandlingen av landskapet.

·        Urbana områden förändrar ekosystemen genom att efterfråga natur och naturupplevelser i och utanför staden. ·        Staden tar stora ekosystemarealer i anspråk för att möjliggöra människans aktiviteter i urbana områden.

Det är två komponenter som jag tycker är centrala när det gäller städernas ekologi, ”the ecology of cities”.
    Påverkar den allt mer storskaliga användningen ekosystemens dynamik? Det är en stor fråga, och jag tänkte gå in på två bitar:

1.      Vi har dels störningsregimer (stormar, insektsangrepp etc) som är en del av natursystemens utveckling. Människan förändrar dessa. 2.      Sen har vi även det här med resiliensen. Det begreppet använder jag i samband med komplexa system. Resiliens är förmågan att buffra störningar och förmågan att omorganisera sig efter störningar. Resiliensen förändras också av den mänskliga dominansen.

Det finns hypoteser som hävdar att det här sker på tre sätt: 1) människan försöker bli av med störning, någonting vi ofta gör i produktionssystem till exempel jordbruk, 2) vi gör om pulser av störningar till mer kronisk påverkan på ekosystemet, 3) vi lägger till nya typer av störningar i form av utsläpp. Vi ändrar frekvens, magnitud och varaktighet, och skapar nya kombinationen av dessa, vilket leder till en delvis ny spelplan för organismerna. Det här kommer att leda till överraskningar och förändringar som vi måste förhålla oss till, förändringar och överraskningar som vi själva är med och skapar. Poängen är att för att förstå ekosystemens dynamik, processer och mönster räcker det inte att studera de ekologiska förutsättningarna. Som en följd av den mänskliga dominansen måste vi också studera de sociala förutsättningarna. Vi måste studera samspelet människa-natur.
     Enligt mitt sätt att se det är vår uppgift att försöka förvalta natursystemen så att vi ökar sannolikheten att de fortsätter att stödja vår utveckling i en obegränsad framtid. Det är ett pragmatiskt argument som jag för fram som man kan tycka är bra eller dåligt. Jag tror att det är ett argument som folk med urbana världsbilder kanske lättare kan köpa än enbart artbevarande i sig utan ett sammanhang. De etiska argumenten för artbevarande är självfallet extremt viktiga och angelägna, men de får ofta stryka på foten när de ”står i vägen för utveckling”.
     Poängen jag vill göra är att om vi är framgångsrika eller inte kommer bero på hur vi förhåller oss till natursystemen som vi är en del av. Detta förhållningssätt kommer bero på hur vi ser på natursystemet, vår världsbild eller våra värderingar, vår mentala uppfattning om natursystemet.
     Vad jag försökt säga idag är de här tre punkterna:

1.      Människan är en viktig del i ekosystemens utveckling. 2.      Människan dominans på planeten skapar nya spelplaner för organismerna. 3.      Människans påverkan på störningsregimer och resiliens leder till osäkerhet och överraskningar som vi måste lära oss att förhålla oss till.

Det är dessa tre huvudpoänger jag vill göra i samband med städernas ekologi ”ecology of cities”, eller urbana områdens ekologi ”ecology in cities”.
     Så vill jag sluta med några utmaningar för ekologer.

·        Det blir ett ökat tryck på att ekologer ska ge svar på hur ekosystemets kapacitet att underhålla samhället med ekologiska tjänster kan säkerställas. Ett exempel på detta är Millennium Ecosystem Assessment. ·        Vi får en ökad fokusering på komplexa system, tröskeleffekter och buffertförmågan hos natursystemen. Boken Fragile Dominion[3] är ett utmärkt exempel på detta. ·        Vi har ett ökat behov av att samarbeta med de sociala vetenskaperna för att förstå det dynamiska samspelet mellan människa och natur. Ett dokument från ett möte finansierat av National Science Foundation i USA illustrerar detta ·        Det blir ett ökat tryck på forskningen att finna vägar som bibehåller förmågan till aktiv anpassning och valfrihet vid förändring, att anpassningsförmågan inte minskar. Vi måste undvika att låsa utvecklingen i återvändsgränder med ökad osäkerhet och kostsamma överraskningar. Detta betonas bland annat av the Resilience Alliance och av Sustainability Science perspektivet.

Urban ekologi kan bli en ny arena för analys och syntes av dessa viktiga frågeställningar.