Resiliens och hållbar utveckling

Sammanfattning av en rapport framtagen till Miljövårdsberedningen.

1. Vad är resiliens och varför är det viktigt?

Ekologisk resiliens beskriver ett ekosystems kapacitet att klara av störningar som stormar, bränder och föroreningar utan att övergå till ett annat tillstånd. Ett ekosystem med hög resiliens har god kapacitet att buffra överraskningar och om det skadas finns förmågan till återuppbyggnad kvar. I ett resilient ekosystem innebär en sådan fas av återuppbyggnad ett tillfälle till förnyelse och utveckling. Ett ekosystem som har förlorat sin resiliens är däremot sårbart för störningar som det tidigare kunde absorbera. En klar sjö kan plötsligt bli grumlig och drabbas av bottendöd, gräsmarker förvandlas till buskiga ökenlandskap och korallrev bli övervuxna av alger. Det nya tillståndet är ofta mindre önskvärt ur biologisk och ekonomisk synvinkel och dessutom är sådana ekosystemskiften ofta praktiskt taget irreversibla.
    Social resiliens är förmågan hos mänskliga samhällen att återhämta sig och utvecklas efter störningar, som naturkatastrofer, miljöförändringar eller sociala, politiska och ekonomiska omvälvningar.
   
Sociala och ekologiska system är dynamiska, de påverkar varandra och de är ömsesidigt beroende. Resiliens i sådana sammanvävda sociala och ekologiska system handlar om:

2. Ekosystemen utgör grunden för social och ekonomisk utveckling

Det finns en dynamisk samverkan mellan resiliens, mångfald och mänsklig utveckling, vilket exempel från olika håll i världen visar.
    Naturliga och restaurerade våtmarker i Östersjöregionen tar upp 10-20 procent av de kväveutsläpp som härrör från mänsklig aktivitet. Därmed minskar de negativa effekter som övergödningen av Östersjön orsakar. De kvarvarande skogarna i Yangtzeflodens övre dalgång i Kina motverkar översvämningar och beräknas vara värda tio gånger mer om de får stå kvar, än om de skulle utnyttjas som timmer.
    År 1996 beslöt man i staden New York att investera nästan en och en halv miljard dollar för att skydda och restaurera vegetationen i avrinningsområdet Catskill Mountains. Avrinningsområdet förser staden med dricksvatten och de ekologiska tjänsterna i området upprätthåller kvaliteten på dricksvattnet. Att bygga ett reningsverk skulle ha kostat cirka 5-6 gånger mer, och dessutom skulle det ha tillkommit en årlig driftskostnad på omkring 300 miljoner dollar.
   
När tillgången på varor och tjänster från ekosystemen minskar, drabbas mänskliga samhällen av effekter såsom jorderosion, översvämningar och missväxt. Det kan få allvarliga konsekvenser för människors hälsa, ekonomi, försörjning, matproduktion, sociala gemenskap och till och med för demokratin. Att stärka ekosystemens resiliens är därför avgörande för att säkerställa mänsklig välfärd.


3. Minskad resiliens kan leda till oväntad ekologisk kollaps

Allt fler studier visar att ekosystem sällan reagerar gradvis på gradvisa förändringar. Sjöar kan t ex synas opåverkade av ökade näringshalter upp till en tröskelnivå, men när den passeras skiftar vattnet plötsligt från klart till grumligt. Då försvinner de flesta större vattenväxterna och mångfalden av växt- och djurliv minskar; ett mindre önskvärt tillstånd ur såväl biologisk som ekonomisk synvinkel. Det krävs avsevärt lägre näringshalter än de som rådde innan kollapsen för att sjöns ekosystem ska återhämta sig. Att återställa systemet är ofta komplicerat och kostsamt och det kan till och med vara omöjligt.

Studier av ängsmarker, skogar och hav har också visat att minskad resiliens på grund av mänskliga aktiviteter kan göra ett ekosystem sårbart för naturliga händelser som stormar och bränder vilka systemet tidigare kunde klara av. Ett ekosystem med låg resiliens kan ofta verka opåverkat och fortsätta producera resurser och ekosystemtjänster tills en störning driver systemet över en tröskel. Det kan då räcka med en liten störning i ekosystemet för att orsaka ett skifte till ett mindre önskvärt tillstånd.


4. Stärkt resiliens behövs för att möta globala förändringar

Genom stärkt resiliens i samhället och naturen ökar sannolikheten för en hållbar utveckling i föränderliga miljöer där framtiden är oviss. När stora förändringar är oundvikliga har resilienta system det som krävs för förnyelse och omorganisation.
    Aktuell forskning tyder på att vi avsevärt måste höja resiliensen i våra socio-ekologiska system om vi ska kunna hantera klimatförändringar och andra globala miljöförändringar. Enligt nya rön har "naturkatastrofer" orsakade av stormar, bränder och översvämningar blivit allt vanligare. Det beror på att människan har förändrat en rad olika störningsmönster i naturen, samtidigt som den sociala och ekologiska resiliensen har minskat. Korallrev, mangroveskogar och andra kustekosystem skyddar näraliggande samhällen från stormar. Skogar och våtmarker fungerar som väldiga tvättsvampar och motverkar därigenom översvämningar. Mänskligheten har tyvärr urholkat resiliensen i många naturliga system i så stor utsträckning att deras förmåga att skydda oss från störningar minskat avsevärt. Dessutom har många samhällens sociala resiliens minskat, bland annat på grund av att befolkningstillväxten lett till att allt fler människor bosätter sig i sårbara områden.


5. Mångfald i sociala och ekologiska system är nyckeln till resiliens

Biologisk mångfald spelar en avgörande roll för ekosystemens resiliens genom att sprida risker, utgöra "försäkring" och ge fler möjligheter till omorganisation efter störning. Ekosystem verkar vara särskilt resilienta om det finns många arter som utför samma funktion (t ex. fotosyntes eller nedbrytning) och om arterna inom en sådan "funktionell grupp" reagerar på olika sätt då ekosystemet drabbas av en störning. Då kan arter ersätta eller kompensera för varandra när förhållandena förändras. När människan minskar den biologiska mångfalden eller gynnar monokulturer blir ekosystemen ofta mer sårbara.
    På korallrev finns det normalt ett stort antal olika djurarter som betar på alger. I Karibien blev en av arterna, en sjöborre, totalt dominerande på grund av överfiske. När en sjukdom sedan drabbade sjöborren minskade dess utbredning kraftigt i hela området och många korallrev blev helt överväxta av alger. Detta algdominerade stadium har betydligt lägre biologisk mångfald och avsevärt minskad förmåga att försörja mänskliga samhällen.

Mångfald i den beslutsfattande strukturen är avgörande för att bygga resiliens i socio-ekologiska system. Detta innebär att förvaltningen av ekosystem fördelas över enheter av olika storlek och på olika skalor från nationella beslutsfattande organ till lokala byar. Då kan man pröva olika regler och strategier på kort, mellan och lång sikt, liksom på lokal, regional, nationell eller internationell nivå. På så sätt kan de sociala systemen anpassa sig till ekologiska processer och naturens dynamik.


6. Resiliens och hållbar utveckling: policy-rekommendationer

Resiliens i socio-ekologiska system är nyckeln till hållbar utveckling. I en värld som karaktäriseras allt mer av överraskningar, osäkerhet och komplexitet, behövs strategier som stärker resiliensen och upprätthåller förmågan till en positiv utveckling av socio-ekologiska system. Vidare måste insikten stärkas om att mänskligheten och naturen är ömsesidigt beroende av varandra och samverkar. Mer specifikt krävs: