|
Den glömda verkligheten Många människor i vår kultur lever i tron att de står över naturen, att de har besegrat den. De anser att naturresurser blir till först när människor har behov av dem och tar någon slut kommer vi alltid att hitta nya. När problem med naturresurser och miljö uppkommer använder vi vår unika uppfinningsrikedom och utvecklar ny teknik för att lösa dem. Tekniken gör oss oberoende av naturen. Ekonomisk utveckling och framgång är drivkraften och står i centrum för existensen. Detta synsätt är en illusion, kanske en behaglig illusion för många, men den kartan stämmer inte överens med verkligheten. Den kommer att leda våra samhällen in i återvändsgränder med begränsad valfrihet och flexibilitet. Fram till idag har miljödebatten varit fokuserad på de miljöproblem som människans resursanvändning i samhället – samhällets ämnesomsättning - skapar och hur dessa kan minskas. Det är framförallt utifrån detta perspektiv som begreppet ekologisk uthållighet har diskuterats. Betoningen på miljöfrågorna har legat på energi, materialflöden och kretsloppstänkande. Naturens arbete är en grundförutsättning för vår välfärd Det är nu hög tid att byta glasögon och istället se ekonomi och samhälle som ett delsystem i natursystemen, ett delsystem som dessutom är fundamentalt beroende av en klok förvaltning av natursystemen. Vi har uppkommit ur naturen, är en del av den. Det betyder att oavsett försörjningsmetoder och samhällskonstruktioner, är vi och våra sociala och ekonomiska system beroende av naturens kapacitet att underhålla samhällsutvecklingen. Är målet ekonomisk utveckling baserad på ekologisk uthållighet räcker det inte med att fokusera på resursflöden och miljöfrågor i samhället. Betydelsen av de livsupprätthållande ekosystemen måste uppmärksammas, eftersom det är levande natursystem som utgör själva grunden för samhället och ekonomin. Vi har blivit ekologiska analfabeter och behöver lära oss läsa igen Det behövs ett förhållningssätt gentemot naturen som försäkrar samhällets långsiktiga utveckling och välfärd. Det är inte enbart en etisk eller moralisk skyldighet mot våra medmänniskor och framtida generationer, utan den vilar på en ren funktionell grund. Försämrar vi det överordnade systemet som vi är beroende av, så förstör vi möjligheterna för vår egen utveckling och välfärd. Det gäller att bevara flexibiliteten och valfriheten att kunna välja nya utvecklingsvägar i både ekosystem och samhälle. Det kanske viktigaste arbetet är att lära människor som tappat kontakten med naturen att se de naturliga sambanden och relationerna igen. Vi behöver bygga kunskap i alla led i samhället om naturens underhåll, dynamik och förvaltning för att vi överhuvudtaget skall kunna tala om en ekonomisk utveckling i samspel med ekologisk uthållighet. Vi behöver samla och sprida den ekologiska kunskap vi har tillgång till för att i framtiden kunna erbjuda människor välfärd med naturen istället för emot den. Aldrig tidigare har det varit så viktigt att engagera sig i vår ekologiska omvärld som nu. Det är under de närmaste decennierna som det avgörs hur våra barn och barnbarns framtid ser ut. Ska vi avgöra vad de kan klara sig utan nu eller ska vi försöka bevara även deras valfrihet?
* frivilligt |