Överlever
korallreven människan? (001027)
- Det är som om immunförsvaret är nedsatt hos korallrevet samtidigt
som det drabbas av influensa på influensa.
Magnus Nyström och Fredrik Moberg, korallrevsforskare på Stockholms
universitet, kommenterar sin artikel[1]
i det senaste numret av den vetenskapliga tidskriften ”Trends in
Ecology and Evolution”. Tillsammans med sin kollega Carl Folke,
hävdar de i artikeln att korallreven drabbas av allt fler och kraftigare
störningar på grund av oss människor.
Bild
1: Anemon och clownfisk i samarbete - en klassisk korallrevsbild.
Hur klarar de och övriga invånare på reven sig
i en miljö som påverkas allt mer av människan?
”Idag finns det få - om några - platser i världen där människan
inte påverkat miljön. Inte ens de mest avlägsna platserna som Antarktis,
djuphaven eller ensliga korallatoller har klarat sig. Men hur var
det innan människan började förändra miljön? Tills för bara några
årtionden sedan ansåg de flesta forskare att miljöförhållandena
i tropikerna varit i stort sett konstanta under de senaste årtusendena.
Denna stabilitet trodde man var den främsta anledningen till att
det finns så många arter i till exempel regnskogar och korallrev.
Reven betraktades som stabila ekosystem som strävade efter en naturlig
jämvikt, ett klimax. Om reven rubbades ur sin jämvikt av till exempel
en storm kunde man förvänta sig en gradvis återhämtning till ursprungsläget.
Lagom är bäst
I sluten av 1970-talet kom den amerikanska forskaren Joseph Connell[2] ut med en banbrytande teori om att störningar i korallrev snarare var regel än undantag. Han föreslog att en lagom mängd störning till och med var en förutsättning för att korallreven skulle kunna bibehålla så många arter. Synen på störningar förändrades radikalt. Under de senaste årtiondena har människan dessvärre förändrat mönstret av störningar i korallreven. På så sätt har många naturligt förekommande störningar blivit allt mer storskaliga, kraftiga, frekventa och långvariga. Det mest aktuella exemplet är korallrevsblekning – ett naturligt förekommande fenomen som bland annat orsakas av höga vattentemperaturer. Nu tror många forskare att blekning blivit allt vanligare på grund av global uppvärmning orsakad av människans ökande användning av fossila bränslen. Det har också spekulerats i att stormar blivit vanligare på grund av den globala uppvärmningen. Stormar är något som korallreven alltid har fått stå ut med och anpassats till, men det verkar idag som att de kommer oftare och då krymper tiden för återhämtning. En annan störning som reven anpassats till är det ökade flödet av lerhaltigt sötvatten som förs till kusten med floderna under monsunregnen. Men också denna störningspuls förändras idag av människan. På grund av att kustnära mangroveskogar huggs ned blir dessa pulser ofta kraftigare och mer långvariga eftersom skogarnas förmåga att bromsa upp och binda det lerhaltiga vattnet går förlorad. Dessutom har människan skapat nya störningar som reven inte är anpassade till, till exempel utsläpp av syntetiska bekämpningsmedel från jordbruksmark. En annan viktig skillnad är att naturliga störningar (till exempel stormar) ofta kommer och går med perioder för återhämtning emellan, medan många av de störningar som människan gett upphov till är mer eller mindre kroniska.
Nedsatt ”immunförsvar”
Samtidigt som korallreven står inför nya störningsmönster påverkar människan också deras förmåga att hantera störningar – det som ekologer kallar för buffertkapacitet eller resiliens. Det är som om korallrevens immunförsvar blivit nedsatt samtidigt som influensa på influensa drabbar dem. Förlust av arter på grund av överfiske är en sak som påverkar buffertkapaciteten. Eftersom olika arter är olika känsliga för störningar ökar sannolikheten att viktiga funktioner finns kvar efter en störning om det finns många arter. Om någon art slås ut finns det andra som kan ta över, helt enkelt. En sådan viktig funktion i korallreven är betning av alger. Om mängden betande fiskar minskar drastiskt blir reven ofta övervuxna av alger och koraller konkurreras ut. Utan koraller kan inte reven bygga upp sin komplicerade tredimensionella struktur, vilken är förutsättningen för den höga mångfalden och den enorma produktiviteten. En annan sak som påverkar revens förmåga att hantera störningar är så kallad fragmentering, det vill säga att avståndet ökar mellan kvarvarande korallrevshabitat när rev blir förstörda av människans framfart. Det medför att det blir allt längre till närmaste friska rev som kan återkolonisera med korall- och fisklarver om ett rev skadas av till exempel en storm eller ett fartyg som går på grund.
Alger tar över
Det här har sammantaget resulterat i att man inte längre kan ta för givet att korallreven ska återhämta sig efter störningar. Istället har det blivit allt mer uppenbart att korallreven ofta hamnar i ett annat jämviktsläge där alger tar över och blir dominerande. Förmodligen har reven alltid pendlat mellan flera alternativa jämviktslägen och lokalt har algdominerade rev förekommit också innan människan dök upp på arenan. Men på grund av bland annat överfiske, övergödning och korallrevsblekning blir en förskjutning mot algdominans allt vanligare eftersom alla dessa faktorer gynnar alger på bekostnad av koraller. Förändrade störningsmönster innebär också att reven drabbas av många störningar samtidigt. Det kan leda till s k synergistiska effekter, vilket innebär att den sammantagna effekten av en cocktail av störningar ger värre “baksmälla” än summan av varje störning för sig. Det här är en alarmerande utveckling också ur ett mänskligt perspektiv. Inte minst för lokalbefolkningen som ofta är beroende av friska korallrev för sin överlevnad. Dessutom innebär förstörda korallrev att inkomsterna från turismen minskar och att andra viktiga ekologiska tjänster går förlorade.
En utmaning för framtida hantering av korallrevens miljöproblem
De som ska hantera korallrevens miljöproblem står alltså inför stora utmaningar. Om korallrevens förmåga att producera ekologiska varor och tjänster ska bibehållas också i framtiden måste vi förvalta dem så att deras buffertkapacitet bevaras. Men revens förmåga att hantera störningar är också beroende av omkringliggande system, som mangroveskogar, sjögräsängar och det öppna havet. Därför är det viktigt att hantera de komplicerade och föränderliga korallreven som delar av ett större kustlandskap, som även påverkas av det som sker i dess avrinningsområde – eller till och med av utsläpp av växthusgaser på andra sidan jordklotet. En glädjande utveckling är att allt fler inser att korallreven är mer dynamiska än man tidigare trott och kan pendla mellan olika jämviktslägen. Med den insikten och ett kombinerat lokalt, regionalt och globalt perspektiv tror vi att korallrevens miljöproblem kan hanteras på ett bättre sätt i framtiden. Då kan vi finna bärkraftiga lösningar för både oss och korallreven.”
M. Nyström och F. Moberg