Förvaltning av naturkapital:

Om tid är pengar, hur mycket är då flera miljoner års evolution värd i kronor och ören?

ill: Lina Hedberg

I traditionella ekonomiska termer har allt som är gratis inget eller föga ekonomiskt värde. BNP t ex mäter värdet av alla de varor och tjänster som  ett land producerar. Men de mest värdefulla tjänsterna, de som naturen utför åt oss, nämns bara i förbigående eller inte alls. Vi tar helt enkelt för givet att bin och insekter ska fortsätta pollinera våra grödor, att skogar och floder ska ge oss rent vatten, att våtmarker och hav ska svälja våra föroreningar, att vindar ska blåsa bort smutsig luft och att fåglar och insekter ska oskadliggöra skadeinsekter och andra sjukdomsspridare.

Inom finansiell kapitalförvaltning finns det vissa självklara regler för hur kapitalet bör förvaltas. Man vill maximera vinsten men ändå begränsa riskerna:

·      Man lever av räntan och inte av kapitalet,

·      Man satsar inte mer än man har råd att förlora,

·      Man sprider sina risker och

·      har bra försäkringar. [1]

De flesta kapitalförvaltare håller nog med om att dessa regler utgör rimliga gränser för risktagande. Men när vi ska förvalta våra naturresurser bryter vi ofta mot alla fyra reglerna. På bara några få hundra år har människan gått från att leva på avkastningen av naturkapitalet till att sätta sprätt på det kapital som jorden ackumulerat under flera miljoner års evolution. Inom t ex fiskerinäringen är det helt tydligt att vi lever av själva kapitalet, 60% av de marina fiskeområdena är utfiskade, överfiskade eller fullt exploaterade [2].

Vi satsar mer än vad vi har råd att förlora och håller tummarna för att framtida tekniska lösningar ska rädda oss.

Lösningen ligger i kombinationen tekniska lösningar och bibehållna naturliga funktioner.

Försäkringen heter mångfald

Eftersom vi inte vet hur världen och våra egna önskemål förändras är det viktigt att ha försäkringar. Mångfald är naturens bästa försäkring. Finns det en variation av organismer och miljöer är det mer sannolikt att vi klarar av en förändring eller en störning. Med mångfald klarar vi också av att tillgodose nya önskemål och framtidens okända utmaningar [3].

Planekonomi var aldrig ett särskilt lyckat ekonomiskt system

Idag är många av våra jordbruk stora monokulturer. Kilometer efter kilometer med en sorts vete eller en art majs. Skulle någonting hända, t ex ett insekts- eller virusangrepp, riskerar stora skördar att gå förlorade. Monokulturerna är exempel på den planekonomiska struktur vi tillämpar gentemot naturen. Genom kontroll och manipulation av ekosystem och arter försöker vi göra tillvaron så enkel och bekväm för oss själva som möjligt. Men ekosystem är inte mer lättstyrda än människor och planekonomi som modell har väl egentligen bara fungerat på papper.

Skörda inte kapitalet. Lev på räntan

Modernt skogsbruk är inte alltid så långsiktigt. I regnskogsområden och i fjällnära skogar avverkar man träden trots att klimatet innebär att området kanske inte kan återväxa. Ett mer uthålligt brukande av skogen kan i regnskog vara att plockavverka samt att skörda frukter och andra produkter.

Ett exempel från mangroveskogen i Bintuni Bay på Indonesien [4] visar att man genom att aktivt bruka skogen, istället för att hugga ner den, kunde försäkra lokalbefolkningen om en årsinkomst på 10 miljoner dollar (70 % av den totala inkomsten i trakten). Till detta kom skyddet av fisket som uppgick till ett värde av 25 miljoner amerikanska dollar. Det samlade värdet i att bevara och bruka mangroveskogen uppgick till amerikanska dollar 4 800 per hektar och år.

Om man istället högg ner skogen tjänade man 3 600 amerikanska dollar per hektar. En gång.

L. Hård af Segerstad och K. Böttiger Bille

---