|
Människan dominerar planeten Människan har alltid påverkat sin miljö. Men tidigare i mänsklighetens historia var miljöpåverkan lokal. Man levde på en enda plats och tog en resurs slut eller förstördes flyttade man helt enkelt någon annanstans. Livsmedel kom från den egna gården eller åtminstone från närområdet. Idag är utrymmet på jorden begränsat, samtidigt som konsumtionen är gränslös. En allt större del av det vi använder och äter kommer från andra delar av världen (se även ekologiska fotavtryck). Vi lever globalt och påverkar också globalt. Den mänskliga dominansen på jorden har tre aspekter: - vi har infört en ny störningsregim, - våra aktiviteter leder till minskad buffertkapacitet - och dessa två ger ökad osäkerhet för framtiden. Störningar Störningar är naturliga i alla ekosystem. De organismer som lever idag har utvecklats med störningar och de är därmed anpassade till ett visst mått av störning. Vissa organismer t o m kräver störningar för att finnas kvar. Det finns t ex växter som bara blommar på marker som brunnit. Stormar välter träd och ger utrymme för annan växtlighet. Ekosystemen är dynamiska. Människan har i alla tider försökt kontrollera och förändra störningarna. Det har vi gjort på 3 sätt: Genom att stänga ute dem. Störningarna har blivit större genom att vi har försökt kontrollera dem. Vi bekämpar t ex små skogsbränder, vilket så småningom leder till en stor brand som vi inte kan hantera och som är större än systemet är anpassat till.
Genom att permanenta dem . Betning t ex, sker normalt i pulser,
sedan vandrar betesdjuren vidare. Idag sker betning på ett avgränsat område,
vilket betyder att växterna lever under konstant stress. Genom att införa nya störningar t ex en omfattande försurning och utsläpp av kemiska ämnen som påverkar hormonsystemen. Naturens buffertkapacietet Eftersom störningar är normala är det också naturligt att ekosystemen kan hantera störningar, det är ju så evolutionen fungerar. När vi pratar om att en störning kan hanteras, menar vi att systemet fyller samma funktion för människan som innan störningen. Detta klarar systemet av tack vare bl a den biologiska mångfalden som innebär att det finns fler arter som kan göra samma sak under olika förhållanden. Förenklar vi landskapet, minskar vi antalet arter och därmed också buffertkapaciteten där själva möjligheten till anpassning ligger. Ökad osäkerhet Ur ett mänskligt perspektiv leder dessa förändringar till ökad osäkerhet. Vi har vant oss vid att vissa arter producerar vissa varor och tjänster åt oss. Att bin och insekter pollinerar våra grödor och att mi kcroorganismerna i jorden tar hand om vårt avfall. Problemet är att vi människor har förändrat och påverkat livsvillkoren för dessa arter så de inte längre lever i den miljö som de från början är anpassade till. Den buffertkapacitet, eller försäkring, som mångfald innebär har minskat. Vilka arter som gynnas på den mänskligt dominerade jorden vet vi inte och vi vet heller inte om de arterna kan ge oss samma välstånd som vi har idag. Vi måste lära oss att förvalta, läsa och förstå våra naturresurser för att bevara vår framtida valfrihet. (se även naturkapital) L. Hård af Segerstad och K. Böttiger Bille
* frivilligt |