Kräftkunskap hos lokalbefolkning

Det fiskas kräftor runt den värmländska sjön Racken. Det har de gjort så länge de minns och det bjuds på kalas med både nubbe och sång.
     Men deras gemensamma kräftresurs är hotad. Och på eget initiativ försöker de tillsammans rädda sina kräftor undan försurning, aggressiva minkar, svampsjukdom och överfiske. De kämpar med hjälp av gedigna ekologiska kunskaper och dynamiken i naturen hanterar de genom att vara flexibla.
     Nu har deras kamp för att behålla sin tradition också fått internationell uppmärksamhet.

I juni-numret av den vetenskapliga tidskriften Ecosystems [1] beskrivs kräftfisket i sjön utförligt av Racken-bon Per Olsson, doktorand i naturresurshushållning vid Stockholms universitet. Tillsammans med professor Carl Folke visar han hur den lokala förvaltningen av sjön Racken baseras på lokal ekologisk kunskap som bygger upp både den ekologiska resiliensen och den sociala resiliensen.
     Sjön Racken ligger i Arvika kommun och är en av de få sjöar som fortfarande har svenska flodkräftor. Under de senaste 30 åren har Racken-borna tagit egna initiativ för att rädda sin sjö och sina kräftor undan olika faror. På 70-talet upptäcktes att sjön och området var kraftigt försurat och att sjön också var hotad. En lokal kalkgrupp formades som på eget initiativ sökte statligt stöd för att kalka sjön. Kalkgruppen övergick sedermera till att bli en fiskevårdsförening 1985. I början av 90-talet förbjöd föreningen allt kräftfiske under tre år i sjön. Under åren har föreningen också givit ekonomiskt stöd till att fånga minkar. År 1994 kom en ny lag som beredde vägen för den lokala fiskevårdsområdesföreningen att ta nästan alla beslut om fisket och fiskevården i sjön. Idag är det därför i stort sett bara fiskemetoder och tillstånd för utsättningar av fisk och kräftor som Fiskeriverket beslutar om. Resten av fiskevården beslutar medlemmarna i föreningen om.
     Tack vare att lokalbefolkningen själva kan ta beslut om sin egen sjö har deras motivering för att välja en långsiktig, och socialt och ekologiskt bärkraftig strategi varit hög, menar Per Olsson och Carl Folke. Ett av deras gemensamma mål har hela tiden varit att få fiska goda kräftor en gång om året. För att uppnå detta mål har Racken-borna funnit det nödvändigt att kontinuerligt uppdatera sina kunskaper både om kräftorna och de ekosystem som kräftorna är närmast beroende av, det vill säga sjön och avrinningsområdet. Olika personer i fiskevårdsområdesföreningen har representerat olika sorters ekologisk kunskap.
     Framförallt två av föreningens medlemmar har fungerat som nyckelpersoner. Först är det biologiläraren, som har gedigna ekologiska kunskaper. Sedan är det Racken-bon som jobbar på vatten verket vid Racken-sjön som drivs av Arvika kommun. Hans goda kunskaper om sjöns kemi kompletterar biologilärarens kunskaper. Tillsammans mäter de till exempel pH, metallhalter och förekomsten av olika insektsarter i sjön och några bäckar. De här två nyckelpersonerna har också fungerat som länkar mellan den lokala Racken-samhället och Arvika kommun. På så sätt har deras lokala ekologiska kunskaper kunnat spridas både lokalt, nära Racken, och även förts vidare till en mer regional nivå.
     Artikeln, som absolut bör läsas i sin helhet, har också prisats i en annan tidskrift, Trends in Ecology and Evolution [2]. Där lyfter Ann P. Kinzig fram artikelns huvudpoäng - att lokala regler och normer ska värderas och tas hänsyn till. Till exempel genom att identifiera nyckelpersoner på lokal nivå och deras lokala ekologiska kunskaper.
    

C. Holmlund

---

Vad tyckte du om artikeln?

Ange ditt namn*:


Ange din E-mail adress*:


Ange din kommentar:

* frivilligt