Klassikern: Förvaltning av vår naturportfölj (010822)

ill: Lina Hedberg

Miljödebatten kretsar ofta kring två extrema ståndpunkter: teknikoptimism eller teknikskepsis. Debatten är polariserad och leder inte till samförstånd om vilka problemen är eller vad som kan göras åt dem.
    I artikeln "Managing Our Environmental Portfolio"[1], syftar en grupp framgångsrika forskare att nå bortom denna debatt genom att fokusera på vad vi alla har gemensamt – det vill säga den produktiva naturen. Denna värdefulla tillgång måste förvaltas på ett sätt så att den fortsätter att stödja mänskligt välstånd i en obegränsad framtid.

Debatt med olika visioner

Hur vi ser på världen, det vill säga vår världsbild, påverkar hur vi förvaltar naturresurserna. En anledning till att det finns olika världsbilder i dag kan delvis kopplas ihop med hur man ser på teknisk utveckling.
    Enligt en"teknik-optimistisk" världsbild kommer människans expansion och hennes herravälde över naturen fortsätta obegränsat. Teknisk utveckling kommer att lösa alla framtida utmaningar. Detta är standardvisionen i dagens västerländska samhälle.
    "Teknikskeptikerns" vision vilar mindre på tekniska framsteg och mer på social och samhällelig utveckling. Den utgår från att teknisk utveckling är begränsad och inte kan ersätta alla de varor och tjänster som naturen producerar och som vi är beroende av.
    Både dessa världsbilder grundas på antaganden och vi vet inte vilka antaganden eller vilken världsbild som är sann. Men konsekvenserna för mänskligheten kan vara allvarliga om vi baserar vår förvaltning på den världsbild som senare visar sig felaktig.

Jorden - från tom till överbefolkad

Från att ha varit förhållandevis tom på människor har befolkningen ökat dramatiskt under 1900-talet. Denna snabba utveckling förändrar och äventyrar naturens förmåga att stödja mänskligheten. Bevisen för detta är många: (1) utplanande kurvor i spannmålsproduktionen per capita har planat ut sedan mitten av 80-talet, (2) oceanfiskefångster har också planat ut, (3) antalet flyktingar (politiska, ekonomiska och miljörelaterade) har ökat 10-20 gånger, (4) färskvattenförråd är helt uttömda i vissa områden och (5) spridningen av infektionssjukdomar förändras snabbt.

Ovärderliga ekosystemtjänster ovärderade

Oavsett världsbild är det uppenbart att naturens förmåga och kapacitet att producera varor och tjänster är avgörande för hur den socio-ekonomiska utvecklingen kommer att se ut i framtiden. Ekosystemets tjänster bidrar väsentligt till både ekonomisk produktion och människans välfärd och representerar en stor del av planetens ekonomiska värde. Men dessa tjänsters värde är inte kvantifierade. De finns inte med i marknadsanalyser och tas sällan hänsyn till vid politiska beslut. Denna försummelse riskerar att äventyra människans välfärd.
    När det inte fanns så mycket människor på jorden klarade vi oss utan att ta särskild hänsyn till negativa miljöeffekter. Tog en naturresurs slut, fanns det alltid mer någon annanstans. Det spelade heller ingen roll ifall en teknikoptimistisk eller en teknikskeptisk världsbild dominerade, eftersom det fanns mer naturresurser än vad människan kunde påverka.
    I dagens situation, med en värld som snarare är överbefolkad, är inte naturresurserna längre obegränsade. De kan ta slut eller förstöras både lokalt och regionalt, som till exempel övergödning av sjöar och försurande regn. Men också globalt, som till exempel uttunning av ozonskiktet på grund av freonutsläpp och utsläpp av växthusgaser. Många effekter går inte att reparera alls, andra tar hundratals år att åtgärda. Därför måste vi förvalta denna viktiga portfölj av naturresurser precis på samma sätt som vilket företag som helst som förvaltar sina tillgångar och gör riskbedömningar.

Förvaltning av naturportföljen med osäkerheter

Företagare har utvecklat strategier för att hantera osäkerhet och maximera vinsterna från sina "tillgångsportföljer". Förvaltare av stora gemensamma fonder och andra företags tillgångar litar till exempel inte på marknadens osynliga hand för att maximera avkastningen i portföljen, utan de förvaltar dem aktivt. På samma sätt måste våra gemensamma och oförutsägbara ekologiska tillgångar hanteras. Vi bör helt enkelt välja en strategi som maximerar chanserna att lyckas oavsett vilken världsbild som visar sig vara den rätta. För att lättare förstå konsekvenserna av att välja den tekikoptimistiska eller teknikskeptiska vägen kan följande spelteoretiska format användas (figur 1).

Enligt spelteorin bör vi åtminstone till en början välja de lösningar som följer skeptikerns världsbild snarare är optimistens. Detta eftersom kostnaderna om man följer optimistens lösningar och har fel är mycket högre och svårare att återkalla än välja den strategi som har det bästa sämsta resultatet.

• Bevara kapitalet:

Följande tumregler används ofta vid förvaltning av sammansatta tillgångar. Första regeln är att spara kapitalet och leva av räntan. Detta betyder att vi måste skydda våra tillgångar av naturkapital så att vi kan fortsätta att nyttja flödet av varor och tjänster vi får från ekosystemen.

• Garderade investeringar:

En klassisk tumregel vid portföljförvaltning är att "inte lägga alla ägg i samma korg". Vi har inte råd att lägga alla våra ägg i optimistens "tekniken löser alla miljöproblem"-korg. Vi måste lämna flera ägg i skeptikerns "bevara naturkapitalet"-korg för säkerhets skull. Det betyder att bevarandet av ekosystemet ska ses som en investering och en gardering mot risken att våra andra investeringar (tekniska förändringar) inte ger den förväntade avkastningen.

• Riskera inte mer än du har råd att förlora:

Inom den närmaste framtiden har vi inte råd att förlora eller skada de ekosystemtjänster och varor som naturkapitalet producerar. Därför kan vi inte riskera att naturtillgångarna förstörs eller tar slut. Många civilisationer före oss har kollapsat efter att ha fallit i denna fälla.

• Försäkra dig:

När en värdefull tillgång är förknippad med hög osäkerhet och stora risker skall man försäkra sig mot värsta möjliga utfall. Att köpa "naturförsäkring" innebär att inte skörda överallt (lämna refugier och reservat) och att inte skörda ens i närheten av den maximala mängden.

Regler och normer

Dessa frågor är mycket komplicerade och det finns ingen enkel lösning. Generella lösningar räcker inte utan komplexa regler och normer krävs för att hantera komplexa ekosystem. Här följer sex grundprinciper för hållbar styrning baserade på idén om anpassningsbar förvaltning (se även Adaptive management):

1. Ansvar: med tillgång till naturresurser följer också ett övervakningssansvar.
2. Matchning av skalor: institutioner måste utformas efter storleken på problemet de skall hantera.
3. Försiktighet: inför osäkerheter kring eventuell irreversibel miljöpåverkan, måste vi vara mycket försiktiga.
4. Anpassningsbar förvaltning: beslutsfattare måste erkänna osäkerheten och fortsätta att samla och ta in information för att kontinuerligt förbättra anpassningen.
5. Full kostnadsfördelning: alla externa och interna kostnader och vinster från naturresursanvändningen bör identifieras och fördelas lämpligt.
6. Delaktighet: alla berörda intressenter bör vara delaktiga i formuleringen och implementeringen av beslut som rör naturresurser.

Slutsatser

Dagens miljödebatt är kontraproduktiv eftersom den grundas på två olika, hårt hållna, världbilder som baseras på oprövade antaganden om att tekniken antingen kan eller inte kan lösa alla framtida problem. Oavsett världsbild, är alla överens om att naturtillgångar är viktiga och att människors nyttjande av dem måste hanteras. För att komma framåt måste vi leta regler och normer och framtidsvisioner som är oberoende av vilken världsbild som väljs. Men, till en början, bör vi för säkerhets skull följa en strategi som antar en teknikskeptisk världsbild - utan att vi för den delen motverkar tekniska förändringar. Det finns mycket att lära av finansförvaltares erfarenheter och strategier, som är vana att hantera system med hög osäkerhet och stora risker.

L. Hård af Segerstad och Cecilia Holmlund

[1]Detta är en sammanfattning av artikeln Managing Our Environmental Portfolio. Robert Costanza, Herman Daly, Carl Folke, Paul Hawken, C. S. Holling, Anthony J. McMichael, David Pimentel och David Rapport. BioScience Vol. 50 Nr 2

* frivilligt