Ekologin är död. Länge leve ekologin! Det går inte att förstå dagens miljöproblem genom att enbart studera naturen. Det behövs fler ekologer som förstår sig på den mänskliga naturen. Ekologin måste i ökad utsträckning ta intryck av ekonomi, religion, filosofi, geografi, antropologi, statsvetenskap och historia. Allt enligt en artikel i årets upplaga av den tunga vetenskapliga tidskriften Annual Review of Ecology and Systematics.

Tung tidskrift

Nu måste ekologer lära om. Den traditionella uppdelningen i olika forskningsfält fungerar inte för att lösa dagens miljöproblem. Det menar tre framstående forskare i en artikel i årets upplaga av den ansedda ekologitidskriften Annual Review of Ecology and Systematics.
    Det går inte att skydda arter från utrotning genom att sätta höga stängsel runt några få reservat. Klimatfrågan kan inte lösas utan att ta hänsyn till rättvisefrågor och solidaritet mellan rika och fattiga nationer. Världens skogar kan inte bevaras genom att stänga ute de lokalbefolkningar som lever av de resurser som skogen ger.
    Det är omöjligt att förstå dagens globala miljöproblem genom att enbart studera naturen. Vi måste också förstå den mänskliga naturen. Våra värderingar, vår etik, kultur och religion - och den historia som har format dessa - är minst lika viktiga att förstå.
    Ekologin måste därför ta, och har redan tagit, intryck av ekonomisk teori, religion, filosofi, geografi och historia, visar de tre forskarna. Allt fler forskare samarbetar också aktivt med lokala resursnyttjare och drar nytta av deras kunskaper om naturens dynamik.

Dagens miljöforskare måste kunna lite om mycket

Med dagens komplexa problembild minskar betydelsen av specialister. Ingen kan vara expert på allt. Den traditionella uppdelningen i olika ämnen och forskningsfält har fungerat bra fram till nu, men är inte till särskilt stor hjälp för att lösa dagens miljöproblem, menar forskarna.
    Det behövs tvärvetenskap och en ny sorts skolning för att få fram forskare som kan lite om mycket istället för bara mycket om lite. Den typen av experter är bättre rustade för att fungera som rådgivare åt politiker eller tjänstemän. När forskare ska fungera som rådgivare kan man heller inte förvänta sig att vetenskapen ska vara helt objektiv eller värderingsfri. Det går inte längre att skilja vetenskap från värderingar, rättvisetänkande eller jämlikhetsfrågor, menar de tre forskarna.
    Ett exempel är att många forskare stöder en kampanj för att avsätta 20% av världens havsyta som reservat för att se till att rädda världens fiskbestånd från utfiskning. Den rekommendationen är emellertid snarare ett resultat av politiska realiteter än en vetenskaplig analys, men det vill de flesta forskarna inte medge.
    Att tvärvetenskap är ett måste inom miljöforskningen är i sig inte någon nyhet. Det som gör den här artikeln extra intressant är att den publiceras i just Annual Review of Ecology and Systematics. Det är en tidskrift som, med vissa undantag, mest publicerat inomvetenskapliga artiklar om ekologi och systematik (forskning om arternas inbördes släktskapsförhållanden). Det är ett tydligt tecken på hur stark den tvärvetenskapliga trenden är. I denna typ av tidskrift förväntar man sig inte heller åsikter som att ekologer ibland måste göra avkall på strikta vetenskapliga kriterier och ta intryck av utomvetenskapliga kunskaper och erfarenheter.

Förvänta det oväntade

Ett annat huvudtema i artikeln är osäkerhet. Det går sällan att leverera några patentlösningar eller exakta recept på lösningar på dagens komplexa miljö- och resurshanteringsproblem, menar författarna till artikeln. Den nya generationens ekologer och miljöforskare måste snarare kunna komma fram till strategier för att hantera osäkerheter och föränderlighet. Och vara tydliga med var i osäkerheten ligger i ett visst vetenskapligt utlåtande. Det är en enormt viktig utmaning om forskare ska göra sig förstådda bland politiker och tjänstemän. Det handlar alltså om att förvänta sig det oväntade; att hitta nya sätt att kommunicera och förhålla sig till osäkerheter.
     En sådan metod som allt fler ekologer tar till sig är så kallad adaptive management, en flexibel och anpassningsbar förvaltning av ekosystemen och de varor och tjänster de producerar. Metoden utvärderar och omvärderar ständigt varje bevarande- och naturvårdsstrategi i samråd med lokala resursnyttjare, politiker, tjänstemän och forskare från andra ämnesområden.
     Forskarna menar förstås inte att ekologer är oviktiga för att lösa miljöproblemen. Snarare tvärtom. Men en ny sorts tvärvetenskapligt skolade ekologer behövs. Ekologin är död. Länge leve ekologin!

Källa:
Donald Ludwig, Marc Mangel och Brent Haddad. 2001. Ecology, conservation, and public policy. Annual Review of Ecology and Systematics, Vol 32, sid: 481-517. Hemsida: http://ecolsys.annualreviews.org/

Fredrik Moberg

(020508)

* frivilligt