Från savann till rödljus

Det började för 300 000 år sedan på den afrikanska savannen. Då utvecklades den moderna människan. Ur ett biologiskt perspektiv är det inte särskilt länge sedan. Trots enorma kulturella framsteg är vi fortfarande savanndjur som är beroende av naturen.

Människan är ett socialt djur precis som myran. Vi har i årtusenden levt i familjegrupper som hjälpts åt med ungar, försvar och födosök. Staden är ett modernt uttryck för vår strategi att leva i grupp[1]. Men vi är inte skapade för gator, bilar och kontorsarbete. Vår art uppstod på den afrikanska savannen och därför är vår kropp anpassad till ett liv där. Ännu saknas gener som gör oss välanpassade till ett urbant liv.

Savanndjuret i stan

Många är de biologiska "missanpassningar" som sätter käppar i hjulet för stadsmänniskan. Ett exempel är skelettet, senorna och musklerna som är utformade för rörelse i mjuka och oregelbundna marker, vilket är trottoarernas raka motsats. Ett annat är hormonsystemet som är anpassat till ett lugnt liv avbrutet av plötsliga nödsituationer, t.ex. attackerande rovdjur eller skogsbränder. Savanndjuret inom oss registrerar nutidens stressade vardag ungefär som anblicken av ett rytande lejon. Lejonet utgörs av bilkörning, oavslutade arbetsuppgifter och påtvingad närkontakt med främlingar[2].
    I ljuset av detta är det kanske inte så konstigt att vi inte mår bra i städerna, eftersom kroppen används på konstiga sätt och "lejonen" ständigt ryter. Vår kulturella sida trivs dock i staden. Den ger oss möten och utmaningar som stillar vårt behov av stimulans.

Naturmöten i vardagen gör susen!

Staden kräver att vi ständigt och medvetet riktar vår koncentration och tänker logiskt. Detta är mycket krävande för oss och det finns forskning som visar att vi drabbas av blodtryckshöjning, pulsökning, muskelspänningar och svettningar. Om vi utsätts för denna stress under lång tid kan vi bli sjuka[3].
    Finns det då något som kan få savanndjuret inom oss att må bättre bland bankomater och rödljus? Naturmöten är ett sätt att skapa stunder av vila och återhämtning för djuret i oss. I naturen kan vi reagera reflexmässigt, vilket kräver mycket mindre energi jämfört våra reaktioner i stadsmiljön. Flera undersökningar visar att vi mår bra av täta kontakter med naturen i någon form[4]. Enligt en enkätunderökning anser hela 94 procent av svenskarna att vistelse i skog och mark har en avkopplande effekt. Endast 8 procent anser sig inte ha något behov av naturen[5].
    Studier visar att grönska också kan ha positiv effekt på rehabilitering. I en studie av patienter som genomgått likadana kirurgiska ingrepp, var rehabiliteringsmönstren olika beroende på om sjuksalen erbjöd utsikt över grönområden eller ej. Grönskande utsikt medförde kortare behandlingstid, mindre medicinering samt färre komplikationer hos patienterna[6].
    Vi behöver se, höra, känna och vara i vår ursprungliga miljö. Miljöer med grönska och vatten är bra för oss. Variation i naturen tycker vi är attraktivt. Det kan vara skiftningar i höjd, mellan öppet och slutet landskap eller hög biologisk mångfald. Nästan alla människor över hela jorden tycker om denna typ av natur, oavsett kulturell bakgrund. Många människor tror att det har att göra med att vår ursprungsmiljö, savannen, var variationsrik. För att grönområden ska vara värdefulla för oss är det viktigt att den utgör en skarp kontrast till stadsmiljön, menar Peter Schantz, fysiolog vid Idrottshögskolan i Stockholm. Grönska ger oss avkoppling och stimulerar till välbehövlig fysisk aktivitet. Naturen är också en viktig del av kulturmiljön och ger karaktär till vår omgivning[7]. Hela 62 procent av Sveriges befolkning vill ut i naturen för att motionera[8].
    
Framtidsstaden - både kultur och biologi

Vi skapar miljöer som bejakar vårt behov av sociala grupperingar och som utvecklar vår kulturella sida - civilisationen. Samtidigt talar hela vår biologi emot att vi lever i dessa hårt exploaterade urbana miljöer med lite grönska. Ju mer vi förnekar vår biologi och behov av naturupplevelser desto svårare är det också att förstå vårt nödvändiga beroende av naturen och alla dess tjänster för vår överlevnad. Det är lätt att tro att vi inte behöver naturen.
    Hur skapar vi då en stad som tillgodoser både den kulturella och biologiska människan? Hur överbrygger vi gapet mellan kultur och biologi för både vår och naturens skull i framtidens alltmer urbaniserade landskap? En tanke är att se städerna som biologiska strukturer i och med att det är vi människor som gjort dem. Samtidigt måste vi ta vårt grundläggande behov av naturmöten på allvar och betrakta grönskan som ett lika viktigt stadselement som bebyggelsen.
    
Sara Borgström

---

Vad tyckte du om artikeln?

Ange ditt namn*:


Ange din E-mail adress*:


Ange din kommentar:

* frivilligt