Nu har forskarna tagit fram en metod för hur vi ska kunna förhålla oss till naturens dynamik. Om vi bildar nätverk kring ekosystemen och prövar oss fram, kan vi lära oss mer om hur de fungerar och hur vi kan använda dem på ett hållbart sätt. Det är särskilt viktigt i städerna där många människor utnyttjar små naturområden.
Nationalstadsparken i Stockholm. Foto: Jakob Lundberg
Vi vet egentligen ganska lite om hur ekosystemen fungerar. Det vi vet är att naturen är oförutsägbar och behöver störningar för att utvecklas[1]. Detta kan tyckas svårt för oss att hantera. Nu pekar ny forskning på att lösningen kan vara så kallad "adaptive co-management", som ungefär betyder anpassningsbar samförvaltning[2]. Det innebär att olika aktörer samlas kring ett ekosystem eller en resurs för att tillsammans söka förstå och hantera den genom att pröva sig fram. Så här kan det gå till:
En park i Stockholm håller på att förlora sin biologiska mångfald[3]. Träden dör i snabb takt. Parken betyder mycket för dem som bor i närheten. För att bemöta den ekologiska krisen i parken samlas alla berörda; trädgårdsmästaren från miljöförvaltningen som sköter parken, kioskägaren som driver en populär uteservering, kommunekologen som ansvarar för parkens miljö, dagispersonal som utnyttjar parken dagligen, hyresgästföreningen i kvarteret och en biolog från länsstyrelsens naturvårdsenhet som ansvarar för stadens grönstruktur.
Det första steget innebär att alla presenterar sin syn på problemen. Man utbyter kunskaper och erfarenheter och försöker sätta sig in i varandras synsätt.
Trädgårdsmästaren säger att han aldrig sett en park förfalla så snabbt. Hyresgästernas representant berättar att föräldrar inte vill låta sina barn leka i parken eftersom de döende träden tappar grenar. Kommunekologen visar en utredning om varför den biologiska mångfalden kan minska i små kvartersparker. Dagispersonalen berättar om att barnen inte hittar lika många insekter som förut. Kioskägaren säger att hennes försäljning minskat eftersom parken inte är lika populär längre.
Andra steget är att diskutera fram vilka mål man vill uppnå. I det här fallet enas man runt en återhämtning av den biologiska mångfalden. Därefter försöker man fastställa åtgärder för att nå målet.
Trädgårdsmästaren föreslår att man ska minska slitaget och ändra skötseln och ber därför kommunekologen om tips. Dagispersonalen undrar om han vill stänga barnen ute från parken. Kioskägaren föreslår att man planterar andra trädslag som är mer tåliga och dessutom "vackrare" än de tidigare. Biologen från länsstyrelsen visar på en karta över staden att man med några få trädplanteringar kan sammanlänka parken med ett större grönområde. Det skulle underlätta spridningen av arter till parken menar hon.
Nu är det dags att ta ställning till vilka av dessa åtgärder som man tror kommer att minska problemen på bästa sätt och överväga vad som är ekologiskt, ekonomiskt och socialt möjligt.
Efter långa diskussioner kommer man fram till att man ska försöka sammanlänka parken till det större grönområdet. Gruppen beslutar att man plantera nya träd av flera sorter och starta ett projekt där hyresgästerna och dagiset ska anlägga en liten våtmark. Barnen ska också få lära sig att bygga holkar till fåglar och fladdermöss.
När
åtgärderna utförs övervakar alla i nätverket hur ekosystemet reagerar,
det vill säga om och hur den biologiska mångfalden förändras. De
besöker parken ofta och meddelar varandra om de ser att träden börjar
må bättre eller upptäcker någon ny art eller om de märker att åtgärderna
inte hjälper alls. Holkar kanske flyttas och nya växter kan planteras
i dammen allteftersom man lär sig mer om hur parkens ekosystem fungerar.
Exemplet
ovan beskriver hur vi skulle kunna anpassa oss till ekosystemens
dynamik och lära oss att hantera det oväntade. Det är i staden de
flesta av oss kommer att bo i framtiden. Eftersom intressenterna
är många i varje område av stadsnära natur är det kanske extra viktigt
i staden med väl utarbetade metoder för samverkan, som adaptive
co-management.
Sara
Borgström
[1] Se artikeln Adaptive
management - tillåt störningar!
[2] Berkes, F. M.fl. (1998). Linking social
and ecological systems for resilience and sustainability. I Linking
social and ecological systems: Management practices and social
mechanisms for building resilience. Cambridge Univ. Pres. Cambridge.
[3] Se även artikeln Det
kryllar i stenöknen
(020607)
* frivilligt