albaeco.

Lokala initiativ för en hållbar stadsutveckling

I en tid som präglas av "effektivitet" och "ekonomiskt försvarbart" är det lätt att det lokala och det småskaliga förbises. Nu pekar studier och forskning på att en hållbar utveckling är beroende av kunskap, initiativ och engagemang från de boende.

Boende i Stockholm planterar och ser om sin gård.
Foto: Anna G Tufvesson

En studie gjordes på tre danska bostadsområden[1] där man försökte öka resurshållningen på olika sätt. I två av dessa områden var processen initierad från styrande instanser, det vill säga uppifrån. I det tredje fallet var det istället de boende i området som själva initierat processen. Det visade sig att engagemanget var större och att folk lärde sig och utvecklades mer i det bostadsområde där processen initierats av de boende. På det sättet visar studien att processer som initieras underifrån kan leda till en bättre och mer hållbar lösning på problem.

Sverige har ingen lokal demokrati

Även om det finns ett engagemang lokalt är det dock inte alltid lätt att driva igenom idéerna. Det kan till exempel vara svårt att få sin röst hörd i sin kommun trots lagar om medbestämmande i planeringen. Inger Bergström, forskare på kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet, går så långt att hon menar att den lokala demokratin inte fungerar[2].
    Ett hinder är att man måste vara med i en större organisation om man ska ha en chans att få svara på en remiss. Idag är dessutom de ritningar eller planer som finns svåra att förstå för andra än planerare. Om man inte ens kan förstå förslagen, är det svårt att opponera sig.

Att ta vara på lokal kunskap

Ett sätt att öka det lokala engagemanget är att lämna över en del av beslutsrätten till lokala föreningar. I slutet av 1970-talet gjorde regeringen detta genom att lämna över en del av fiskeförvaltningen till lokala fiskevårdsområdesföreningar. I Perserud, Värmland var sjöarna väldigt försurade vid den tiden de fick beslutsrätten över sina sjöar.
    Många av de boende i Perserud har en lång erfarenhet av kräftfiske och därför också god kunskap om sjöarna. Genom decentraliseringen togs denna kunskap tillvara. Dessutom är fiskarna ofta ute på sjöarna, vilket gör att de lättare och snabbare kan observera och rapportera en eventuell förändring till den lokala föreningen. Informationen från fiskarna och fiskevårdsföreningarna jämförs sedan med andra föreningars arbete och med mer nationellt omfattande övervakningsprogram[3].
    Att många olika föreningar arbetar på samma nivå i samhället och har bra kontakt med andra föreningar på olika nivåer i samhället innebär bra social resiliens.

Teresa Hellgren

[1] Lena Falkheden, Lokalområdet som strategi för en hållbar utveckling. Fallstudier av tre danska exempel, 1999

[2] Inger Bergström, Ideal och tabun i modern stadsplanering, 1999

[3] Olsson, P. and Folke, C. 2001. Local Ecological Knowledge and Institutional Dynamics for Ecosystem Management: A Study of Lake Racken Watershed, Sweden. Ecosystems, 4: 85-104.

(020607)

* frivilligt