Därför finns städer [1]

Staden är det bästa och sämsta människan gjort. Denna 5000-åriga struktur uppkom som en lösning på människors försörjningsproblem. Genom historien har den i sin tur gett upphov till nya typer av problem. Är då staden fortfarande en bra struktur?

Ruiner av en övergiven stad, Frankrike.

Städernas födelse för ungefär 5000 år sedan hänger troligen samman med att vi övergick från att vara kringvandrande jaktfolk till att bli bofasta jordbrukare. Vi valde bofasthet som en följd av människans strävan efter att ständigt bli effektivare, menar en del forskare. Att bo på ett och samma ställe gav bättre lösningar på försörjningsproblemen. I de små jordbruksbyarna växte befolkningen snabbt, eftersom bofastheten förbättrade levnadsförhållandena. Men ju fler invånarna i byarna blev desto svårare blev det att försörja alla.

Kreativa stordåd i nöd

Det sägs att människor kan uträtta stordåd när vi befinner oss i svåra situationer. En del forskare tror att de första städerna uppkom hos folkgrupper som levde i hårda livsmiljöer, som t.ex. i områden med långvariga torrperioder. När befolkningen i jordbruksbyarna växte alltmer stod man slutligen inför svält och då utvecklades terrassodling och bevattningssystem. Ett känt exempel är de tidiga städerna i Mesopotamien, ett flodområde i öknen i nuvarande Irak. Här utvecklades samhällen kring effektiva bevattningssystem.
    När vi blev bofasta valde vi att specialisera oss och blev då alltmer beroende av varandra och vår närmiljö. Att stanna på en plats innebar också att vi inte kunde flytta oss efter naturens förändringar och övergången till odlade grödor och boskap minskade också variationen i födan. Detta medförde risker, men fördelarna måste på något sätt ha övervägt.

Statusprylar ger civilisation

De stora och komplexa städer som utvecklades ändrade också vårt beteende radikalt. Sociala hierarkier uppstod då vi människor kunde samla på oss saker som gav status. Samtidigt delades arbetet upp och metoderna blev mer komplicerade. Det gjorde att folk fick olika arbetsuppgifter. Nya normer och idéer utvecklades. Det medförde att ägande och makt blev viktigare, samtidigt som kunskaperna och kulturen utvecklades. Denna nya typ av sociala gruppliv lade grunden till dagens komplexa samhällssystem - vår civilisation.

Är staden fortfarande lösningen?

Staden var alltså en lösning på akuta problem, men skapade samtidigt andra bekymmer. Ett exempel är att utvecklingen och spridningen av sjukdomar och parasiter underlättades när många människor och djur levde tätt tillsammans. Dessutom ökade samhällets sårbarhet som en följd av den arbetskrävande produktionen av föda och enkelspåriga dieten. Sist men inte minst medförde stadens växande försörjningsbehov effekter på den omgivande miljön, t.ex. avskogning och försaltning av jorden. Dessa utmanande problem fick städerna att utvecklas, men ofta också att upplösas på längre sikt. Många av de tidiga samhällena, som ur-dynastierna i Mesopotamien, Hohokam i Arizona och Maya i Mexico har gått under till följd av de problem som staden som struktur medförde.
    Dagens städer innebär liknande problem och ofta ännu mer komplicerade sådana eftersom befolkningarna idag är många gånger större. Kanske erbjuder staden därför inte lösningarna på dagens problem. Men vad skulle hända om vi idag upplöste städerna och 6 miljarder människor spreds över jordens yta? Skulle bekymren minska då? Staden är ändå alltjämt en miljö där människors kreativitet utmanas och civilisationen ständigt utvecklas. Denna kittel av mänskliga hjärnceller och olika kulturer möjliggör hantering av och anpassning till nya problem - en sorts social resiliens.
    
Sara Borgström

---

Vad tyckte du om artikeln?

Ange ditt namn*:


Ange din E-mail adress*:


Ange din kommentar:

* frivilligt